Gudrun fick ner kabeln i marken

Stormen Gudrun var starten för elbolagens strävan att göra det svenska elnätet säkrare. I första hand innebör det att flytta ner luftledningarna från sina stolpar till betydligt pålitligare kablar, väl skyddade i marken. Men det kan också innebära nya problem. Som till exempel åar och riksvägar.

1969 är ett märkesår för många som var med om den förödande höststormen det året. Stora delar av södra Sverige blåste sönder och samman och det tog lång tid innan allt blev normalt igen. På vissa håll syns spåren fortfarande.

– Stormen ’69 var i och för sig besvärlig att reda ut, men det är först nu, efter Gudrun, som kraven på att gräva ner elledningarna tagit fart, säger Sture Öberg på Vattenfall i Borås.

Just nu håller man på att förlägga en tiokilovoltsledning från Skene till Brättingstorp i Marks kommun i marken.

– Detta är helt enkelt en komplettering av elnätet, fortsätter Sture Öberg. Inget märkvärdigt direkt, men vi stötte naturligtvis på oväntade svårigheter när vi skulle ta oss under Viskan och vidare under riksväg 41.

Marken visade sig vara full av stora stenar och det blev till slut Styrud som fick komma med hammarborren.

– Vägbanken är 27 meter men med hammarborren går det lätt, menar Guido Bonemark och David Brodén som står i borrgropen och svetsar rördelar.

Borren trycker in ett 139 mm stålrör under vägen och i röret placeras sedan en slang som ska skydda kabeln mot nötning.

– Med den nya tekniken för kabeldragning har saker och ting blivit mycket enklare, menar Sture Öberg på Vattenfall. Vägar sätter sig inte och vi behöver inte göra några besvärliga och kostsamma avstängningar. Dessutom slipper vi att titt och tätt pytsa ut några lass grus för att laga sättningar.

– Nu släpper vi gradvis den gamla tekniken med naken, eller i bästa fall belagd lina i luften, till förmån för modern kabeldragning utan påverkan på vägar, byggnader eller andra ömtåliga konstruktioner, avslutar Sture Öberg.