Stor uppståndelse vid Edsån i Sollentuna

Besöken blev många när Styrud borrade under Edsån i Norrviken, Sollentuna och drog hem fjärrvärmerör i dimensionen 800/600 mm. Såväl konsulter som entreprenörer och beställare hade vägarna förbi under de dagar arbetet pågick.

En del var övertygade om att styrd borrning var rätt teknik i sammanhanget. Andra var mer tveksamma. Passagen under Edsån ingår i den fjärrvärmeledning som PEAB bygger åt Fortum. Två parallella rör som ska binda samman Hässelbynätet (Stockholms västra) och Bristanätet (Upplands Väsby, Märsta och Sigtuna). Syftet är att föra över energi till Stockholm från Brista, som idag har överkapacitet.

Styrud borrade två sträckor på ca 125 meter vardera, 3 meter under åns botten. Inget unikt i sig.

– Det är dimensionen som är speciell och att rören är av stål, förklarar Johan Lundberg på Styrud. Stålrör på 600 mm med en utvändig isolering som ger en total diameter på 800 mm. Mig veterligen, är det första gången styrd borrning används för så grova fjärrvärmerör i Sverige.

– Det är många som haft ögonen på det här jobbet, säger Johan, och är extra glad över att allt gick enligt planerna, både snabbt och smidigt.

Beställare och entreprenör drog nog också en lättnadens suck när valet av metod visade sig vara det rätta.

– Vi såg gärna en styrd borrning i just det här partiet, förklarar Hans Jakobsson på Fortum. Vi var intresserade av tekniken, som är ganska ny för oss och som vi inte gjort i den här dimensionen tidigare. Dessutom var prisnivån konkurrenskraftig.

– Det var också ett besvärligt ställe, inte bara ån i sig utan också området omkring, som består av lera och lös mark. Vår bedömning blev att styrd borrning passade bäst. Alternativet hade varit att sponta tryckgropar och mottagningsgropar och trycka oss under. Men det hade blivit betydligt kostsammare och mer tidskrävande.

Entreprenören PEAB, däremot, var tveksam.

– Vi var rätt tveksamma till tekniken, erkänner projektledaren Roger Temrell. Jag var orolig för att det kunde bli upptryckningar, för att området inte var tillräckligt sonderat och att det kunde finnas moränlager i vägen.

– Men det visade sig att förhållandena var mycket gynnsamma och att undersökningarna gjorts på rätt sätt. Det blev inga problem alls, vare sig med pilotborrningen eller när man drog igenom de stora rören. Så det fungerade fantastiskt bra, säger en lättad och nöjd Roger Temrell.

En första del av den stora transiteringsledningen byggdes redan för ett par år sedan. Det pågående bygget som slutligen sammanbinder de två näten, och omfattar en sträcka på 13,5 kilometer mellan Upplands Väsby och Akalla, beräknas vara klart hösten 2004.