Extra försiktighetsåtgärder vid Hallandsås

Ingen bentonit får spridas i havet. Det var kravet när Styrud och Frog Dyk borrade och drog ledning ut i Laholmsbukten åt Banverket.

Ett arbete som gjordes för att leda bort processvatten från tunnelbygget vid Hallandsås. Arbetet med tunneln startade 1992, men avbröts 1997. En tredjedel av den 8,6 kilometer långa tunneln var då färdig. Sedan i mars 2004 är bygget i gång på allvar igen.

Banverket, som på regeringens uppdrag är beställare, har lagt stora resurser på att utforma projektet, så att det klarar höga säkerhets- och miljökrav. Något som gäller allt arbete, så och den styrda borrningen ut från stranden i Hemmeslöv.

– Peab grävde först en dagvattenledning från tunnelmynningens norra påslag ner till Hemmeslöv. Därifrån skulle vi borra en 250 mms ledning ca 350 meter ut i havet, berättar Styruds Bastiaan den Braver. Det var hårda miljökrav och en enorm kontroll hela tiden, men projektet blev mycket lyckat.

– Vi hade lite extra försiktighetsåtgärder med bentonithanteringen, förklarar Fredrik Martell på Banverket. Huvudentreprenören Frog Dyk fick ha en speciell anordning ute till havs, där de kunde ta emot bentoniten. Den pumpades sedan upp i en pråm, och kördes till Halmstad för deponering.

Så när Styrud borrade ut i havet, mynnade pilothålet ut i en bentonitsluss eller uppsamlingsbrunn. Även rymmare och ledning måste passera brunnen på sin väg tillbaka genom borrhålet.

– Det här krävde en del tricksande, berättar Bill Söderberg på göteborgska Frog Dyk. Först att få borrpiloten genom vår brunn och ut – och därefter få in rymmaren och ledningen den första biten. Vi hade dykare som styrde hela indragningen, en kran som lyfthjälp och radiokommunikation till borriggen på land. När väl första sträckan var gjord, gick resten fort.

När Styruds jobb var klart, återstod ytterligare 400 meter ledning, som skulle läggas ut på havets botten. Frog Dyk skarvade ändarna uppe på en pråm – och den sista långa slangen av rör (försedd med vikter) kunde så vattenfyllas, sänkas och förankras med betongvikter.

– För att inte allt vatten ska komma ut på ett ställe, fick vi därefter gå ner och montera backventiler på 27 små utlopp – utspridda på de sista 100 metrarna ledning.

– Det som också var lite speciellt för vår del i det här jobbet, förklarar Bill Söderberg, var att vi hade svetsat ihop rören redan i Göteborg – i två 400 meters längder – som vi sedan bogserade ner till Laholmsbukten via Halmstad.

Ett lyckat projektet tycker också Fredrik Martell på Banverket. – Allt fungerade alldeles utmärkt, säger han. Förutom att borrmaskinen gick sönder – men det löste Styrud snabbt, så det var inga problem!

Han berättar också att ledningen bara kommer att vara i drift under själva tunnelbygget – det lilla vatten som därefter rinner till, släpps ut i en närliggande bäck.

Fortsättning följer: Styrud borrar vidare vid Hallandsås. Nu åt Banverket och Skanska Halmstad – från södra tunnelmynningen och ner mot Skälderviken. Här blir det både betydligt fler borrsträckor och grövre dimensioner.