Södra älvstranden i Göteborg

Ett borrjobb som omfattade stora delar av Södra älvstranden i Göteborg – från Rosenlundskanalen, längs Danmarksterminalen och Masthuggskajen, nästan fram till Amerikaskjulet. Och där förutsättningarna var ganska speciella.

Före detta strandängar som blivit hamnområde och under århundraden fyllts ut och byggts på. Idag består marken av utfyllnadsmaterial till ca 6 meters djup. Och här döljs lite av varje: rester av bryggor och pirar, mängder av pålar och ett och annat fartygsvrak.

När Göteborg Energi skulle förse Stena Line med 10 kV – och samtidigt förstärka sitt eget nät och dra högspänningskablar från Rosenlund, förbi Stenaterminalen och vidare mot Sjöfartsmuseet – gick frågan till Ove Ribberström Projektering: Kan vi undvika öppen schakt längs älvstranden? Ett område med strid – och redan omlagd – trafik. Där arbeten för Götatunneln pågår och anslutande motortrafikled projekteras.

– Det ska gå, ansåg Ove. Om vi går under fyllnadsmassor och gamla anläggningar. Han ansvarade sedan för projekteringen av de sträckor som utfördes med styrd borrning. Projekteringen i övrigt gjordes av Göteborg Energi. Huvudentreprenör var Comeva. Och Styrud borrade.

– Hela denna drygt 1 kilometer långa sträcka längs Södra älvstranden, har Styrud gjort styrda borrningar i djupa bågar. Gått ner genom fyllningen till ca 8 meter, borrat fram under den och gått upp igen. I båge efter båge.

Första delsträckan gick under riksväg 45 och pilotborrningen gjordes nattetid. Även de avslutande borrsträckorna – vinkelrätt in mot land från kajen – korsade trafikerade leder. Vid foten av Stigbergsliden mötte berget och Comeva tog vid.

Eftersom markförhållandena var speciella, blev borrsträckorna inte helt okomplicerade. Med ett innehållsrikt fyllningslager på 6 meter, fanns risk att stöta på patrull. Vilket projektören också påpekat.

På några platser var fyllningen så hårdpackad, att man fick gå ner och möta med extra djupa gropar. På ett annat ställe blev lösningen att byta rymmare. Och på en sträcka fanns så mycket ogenomträngligt material, att man måste ge sig.

Tre veckor tog jobbet med att borra och installera skyddsrör. Hela knippen av PEH-rör drogs, med varierande antal på olika delsträckor. Som mest 6-7 rör i stöten.

Miljöskäl låg bakom kabeldragningen till Stena Line. I fortsättningen kommer de stora passagerarbåtarna inte behöva ha dieselmotorerna igång vid kaj för att driva egna elaggregat.